Kärlek när man var liten var kanske ingenting. Man förstod inte direkt vad som hände. Man höll lite i hand och det var mysigt, men sen då? Inget. Det fanns inte ens något riktigt slut, det var nog inte ofta någon i förskolan kom fram till en och sa: det är slut mellan oss. När man blev äldre och började 5:an-6:an så började det bli mer på "riktigt" då man började kyssa varandra och vara mer med varandra på andra sätt. Men det var även då de hjärt krossande ögonblicken började komma. Då fanns det faktiskt ett slut. Det var inte längre som på dagis att man var lite kär och höll i handen och så fanns inte orden: det är slut. Sen när man blev ännu äldre (tonåren) så kom även avundsjuka in i bilden. För som tonåring är man oftast inte så nöjd med sig själv och man ser alla tjejer/killar som ett hot. Huvudet börjar skruva på meningar och börjar ändra synen på saker. Till exempel, huvudet säger ”de kanske kramar varandra för de är vänner?” men hjärtat säger ”de är något på gång mellan dem..”.
Sen är det inte längre så att man skriver via mejl eller brev (som förr, mamma och pappas tid?). Det finns hundratals olika sidor och nummer man kan få tag på varandra genom och det gör att allt bara blir mer komplicerat och misstagen och avundsjuka växer lättare i relationerna. Grupperna i samhället kan också göra så man är inte med vem som helst. Man vill passa in och inte hamna utanför sin grupp. Kärleken av två olika slags människor i olika grupper är förbjudet! Det blir fel. Vi kan inte alltid vara med dem vi vill vara med.
Kanske är kärlek när man blir äldre, ännu mer komplicerad men ändå lättare på samma gång. Man kan få det lättare att funka om man älskar varandra och bor ihop och har ett liv tillsammans, bara mellan dem och inte medier och världen. Men då räcker inte längre orden "det är slut" om man bor ihop och har ett liv med varandra. Man måste flytta och om man är gift måste man skilja sig och gå igenom en lång skilsmässa och om man har barn måste man ordna med det också. Ett krossat hjärta genom en maka/make/sambo kanske gör nästan som allra ondast för man har bott med dem. Är det som att göra slut med sin familj? Inom kärlek med uttrycket Allt är lättare när man är mindre, är kanske bara för att när man var liten så vågade man sticka ut och gilla vem man än gillade, avundsjuka fanns inte, man var så där smått kär, så kär som man kunde vara i en leksak, och orden: det är slut… fanns inte för att krossa våra hjärtan.
Men vi kunde nog inte känna kärlek på den nivån som man kan när man blir äldre. Det kanske är svårt att älska någon som äldre, men det kanske är skönt att vara kär ändå? För då får man uppleva den sköna kärleken i alla fall på "allvar".
- Saga Eriksson 8A (2012)
Ha en bra alla hjärtans dag, va med dem ni älskar och kom ihåg att inte ta någon eller något för givet.