Vi sitter med våra händer bundna i varann och jag undrar varför är vi här?
Du så kär och jag känner att jag knappt är här
Mitt hjärta är någon annanstans, någonstans den aldrig kommer bli besvarad
Jag kollar upp mot himlen och hör alla fåglar
Du går ner på ett knä och frågar `vill du gifta dig med mig?``
Men jag vänder bort och går iväg med tårarna i ögonen, det är fel person, men det löser väl sig?
Så jag går tillbaks och resten är då...
För nu lever jag med två barn i en vrå